Min egen bloggkommentator..
Ibland när jag inte har en dator i närheten så skriver jag ner saker jag kommer på att jag vill berätta om. Mitt första dygn i London var inget undantag. Ändå glömde jag bort det helt sen när jag fick tillfälle?! Knasigt!!
Har ni tänkt på hur man blir nästan som beroende av en del bloggar? Man går med spänning in varje dag och kollar om något nytt har hänt. Det spelar ingen roll om det är en vän som Barbagul som är helt utan bekymmer och problem, eller en helt okänd person som Betrayed som har blivit sviken på det värsta möjliga sättet och är på väg tillbaka. Eller någon av favorit fotobloggarna där jag brukar kika in för att få inspiration eller Moderskeppet som hjälper till att utvecklas i Photoshop.. 
Däremot så har jag verkligen inte tillräckligt med tid eller ork till att läsa en blogg av någon som varken kan uttrycka sig eller stava. Sorry, men jag grejjar det inte helt enkelt.
Jag behöver faktiskt få ut något av de bloggar jag läser. Det finns en fotoblogg som jag har följt ganska länge men det enda som verkar hända där nu är endast tre saker. Foton på den lilla hunden, foton på ännu flera cupcakes och foton på dottern. Någon enstaka gång har det varit fotoshoot och då får vi se ett antal nästan likadana foton på samma objekt i samma kläder. Skittråkigt helt enkelt. Jag är besviken Blixman! Fin design på bloggen men utan innehåll så hjälper inte det tyvärr!
Sen har vi förstås livevännerna, där man verkligen uppskattar att kunna gå in och uppdatera sig och kolla att vännen är ok. Ja, om du inte visste det så är jag ingen telefonpratarmänniska. Jag ringer om jag vill något. Och du får självklart ringa om du har något att säga, men inte bara för att du är uttråkad och vill att jag ska underhålla dig. Då får du ta med dig en flaska vin och komma och hälsa på istället! =D
Eftersom jag är inne i en ny period av mycket jobb och ingen lust att umgås med människor som jag inte känner (heller) och faktiskt hellre utvecklas ensam eller tillsammans med de mycket nära vännerna så är det ganska skönt att man kan vara halvsocial på nätet istället. Och då menar jag inte genom någon kontaktsida eller liknande. Man ska väl aldrig säga aldrig men jag kan inte tänka mig att använda mig av en sådan för att träffa nya människor. Som du vet har jag problem med att lita på folk redan innan. Det är väl ingen på allvar som inbillar sig att någon där talar sanning? Tror faktiskt inte att det finns en enda kontaktannons som är helt sann. Fast å andra sidan så vet jag inte. Men det är ju ungefär som när man söker jobb. Självklart ändrar man lite så att man är bäst lämpad för jobbet eller hur? Inget konstigt i det..
Men vet du vad du egentligen skulle vilja ha ut av en eventuell partner? Egentligen så borde man faktiskt fundera ut hur ens "drömpartner" skulle se ut och vara. Det är ju som med alla andra mål i livet, när du väl har kommit fram till vad du vill så är du redan halvvägs!
Nu kom jag tillbaka till det jag tänkte säga från början som jag tidigare hade glömt bort.. (fniss, jag måste vara den enda som grejjar att snacka bort mig själv?!)
Jag tror det måste bli ett nytt inlägg, annars kommer ni ju inte orka läsa klart...
Konsert i Monte Carlo?
Jag kan bara inte fatta hur jag har kunnat missa att hon var i Sverige i slutet på maj??!?!?!? HUR gick det till??
Tillbaka till London..
(Jag var tvungen att byta inlägg pga krånglande inställningar)
Landade på Heathrow och promenerade ungefär 2 mil från bagageutlämningen till Londons svar på tbana "the underground" som jag ville åka för att kanske hinna se något på vägen in till stan.. Bra val Åsa! Det är en väldig skillnad på deras och våran tbana!
Det första jag såg när jag kom fram efter ett litet byte i Earls Court var detta härliga hus
det ser så inbjudande ut!
Jag hoppades på att jag skulle komma rätt nära hotellet men hade glömt att skriva upp hur jag skulle gå sen. Ingen fara, mitt hotell var det andra jag fick syn på.. =D
Så långt var allt perfekt! Nu gällde det bara att ha lite tur också, jag visste att incheckningen egentligen skulle vara kl 1500 och klockan var ungefär 12. Det visade sig vara det minsta problemet, i incheckningsdisken sa tjejen att jag var inbokad från "imorgon".. Ehh..ok.. såg snabbt att jag inte hade lagt in varken Kalles eller Axels tfnnr i mobilen (klyftigt) men ingen fara, jag går ut på nätet bara och haffar Axel på msn, det är ju han som har gjort bokningarna dessutom. Nää, det var inte så enkelt, hittade inget wifi vilket ju verkade konstigt och lade ihop datorn för att gå till business area för att lösa problemet. Då står polska Unibet-Ewa där som gubben (gumman) i lådan och säger Hej, jag hörde att du hade problem?? (Fast på engelska förstås..)
Hur mycket tur var det? Hon hade kommit precis efter mig till samma tjej som jag försökte checka in hos som lade ihop två och två och berättade för Ewa vad som hänt. Vilken turkedja!! Tänk om jag hade tagit det senare flyget? Tänk om jag hade gått därifrån direkt? Ewa fixade problemet direkt förstås och nu har jag fått hennes visitkort så nu behöver jag inte vara orolig för någonting överhuvudtaget mer! =D
Jag fick förstås inte rummet förrän klockan 15, men man får ju inte begära för mycket, jag hade ju åtminstonde ett rum!! Jag lämnade väskorna och tog med mig kameran ut på stan. Det var dags för mat också men jag hade väldigt svårt för att bestämma mig då jag inte hittade någon "vanlig" restaurang och inte är så väldigt förtjust i snabbmat. Men halal finns överallt. Vad tusan är halal?? Efter att jag hade promenerat och kollat allt ett par kvarter åt alla håll runt hotellet så hittade jag ett rätt schysst fik/bageri/lunch-ställe. Här hade dom i alla fall Ceasarsallad och det kändes som att det skulle funka. Hahaha! Jag vet ju sedan tidigare att det inte är så lätt med Ceasar tydligen, men hur svårt kan det vara? Eftersom jag är Ceasarexpert (salladen alltså) så fattar jag inte hur man kan kalla något för något som ju ändå är som ett trademark. En ceasarsallad ska vara på ett speciellt sätt, man kan inte kalla en sallad för Ceasar bara för att man lägger i lite kyckling?!
Jag brukar till och med fråga om de verkligen vet vad en riktig CS är och det vet dom minsann, och ändå blir det fel! Den här gången frågade jag inte, jag var för trött för det, jag utgick ifrån att jag inte skulle få en "riktig" CS, men tänkte att det skulle säkert bli bra ändå.. Hahaha! Ok, det var faktiskt lite kyckling i den!
Ingen romansallad, ingen parmesan, 2 dl (minst) utblandad dressingsoppa (som varken innehöll ansjovis, dijonsenap eller parmesanost), en gurkbit och två halva tomatskivor på en bädd av strimlad isbergssallad med några friterade brödliknande saker på toppen... Jag behöver inte ens lägga upp ett foto eller hur? Geggan låg i en djup tallrik. OMG.
Efter maten köpte jag en caffe latte (det visste dom iaf hur man skulle göra..) och satte mig på uteserveringen som äntligen fått ewtt bord ledigt. Jag var redan supertrött, hade ju bara sovit 4 timmar och sedan varit uppe i tolv så det var rätt skönt att sitta där i solen fast det blåste riktigt ordentligt. Jag fick se deras roliga bussar, Londons variant på polisens piketbussar och en massa annat roligt! När jag suttit där ett tag och fotat lite emellanåt så undrade jag varför folk tittade så konstigt på mig? Folk brukar iofs titta intresserat på mig och min kamera men nu började jag undra om jag caffe latte musche eller mat i ansiktet? Det blåste rätt ordentligt så mitt långa hår flög runt hur som helst men det är sånt man får stå ut med. Jag tog upp spegeln ur väskan lite diskret för att kolla, men ingen mat var kvar i ansiktet. Det såg bara ganska häftigt ut i solen med det röda långa håret som flög omkring där jag satt och gömde mig bakom mina stora solglasögon. Jag var bara extra snygg helt enkelt. =D
En mycket intressant blogg...
Det händer ibland att man får tid att titta runt på lite nya bloggar, och emellanåt så hittar man uppslag från de få man alltid följer, som kanske har lite mer tid än mig, att hitta nya intressanta bloggar som man kan glutta lite i. Det är kul att få vidga vyerna lite och jag är ju som ni vet väldigt intresserad av personlig utveckling och nyfiken på hur människor reagerar i olika situationer.
För några dagar sedan så råkade jag snubbla över en blogg på grund av att vi uppdaterade nästan samtidigt, vid femtiden på morgonen så vi hamnade under varandra på "nyligen uppdaterade bloggar". Det har slagit mig tidigare att det är väldigt få "riktiga män" som bloggar och jag har undrat varför. (Självklart känner jag till ganska många "riktiga män" som spelar poker och bloggar om det, men ni räknas inte den här gången.)
Jag har funderat på varför det är så få helt vanliga män som bloggar, utan vara försäljare, politiker eller under 16 år. Försäljare och politiker slösar jag ingen tid på och jag har svårt att se hur en blogg skriven av någon under 20 skulle locka mig att stanna kvar och läsa. Men det skulle vara oerhört intressant att läsa en helt vanlig blogg av en helt vanlig man. Eller - helst flera. Och givetvis inte i något speciellt syfte utan bara som motvikt till alla jäkla modebloggar och annat tjafs och kanske möjligtvis för lite anonymt tankeutbyte.
Nu snubblade jag som sagt över en riktigt intressant blogg. "Katten" skriver om att han efter 10 års förhållande har kommit fram till att han tyvärr (efter ett års funderande) måste avsluta förhållandet med sin sambo eftersom känslorna helt enkelt har tagit slut. Det är en härligt uppfriskande ärlig blogg om våndan, ilskan, sorgen, tankar och funderingar och man kan inte låta bli att fundera på hur man själv skulle ha gjort i samma situation. Och dessutom vill man kika in med jämna mellanrum för att se om det har hänt något nytt, läsa lite kommentarer från de andra som följer hans blogg, som även dom (en del) är trasiga på sina sätt. Visst är det fantastiskt hur man kan hjälpa varandra?
för en del är livet väldigt enkelt...
Det är sånt jag går igång på. Förhoppningsvis har man möjligheten att hjälpa någon lite, men framför allt så utvecklas man ju själv. Jag kan också tänka mig att det verkligen skulle hjälpa i en svår situation att få lite anonyma kommentarer på liknande sätt för att hjälpa en i en knivig situation där man kanske inte har någon i närheten som man kan prata med.
(Hur klarade vi oss egentligen innan internet fanns??)
I alla förhållanden så är ärlighet det absolut viktigaste. Hur ska man kunna bygga något om man inte är ärlig? Och skulle känslorna ta slut (vilket iofs känns rätt naturligt att de kanske gör förr eller senare) så vill åtminstonde jag få reda på det då, man vill ju inte att någon ska stanna kvar bara för att vara snäll eller för att det är bekvämt... Men ärlighet är svårt, väldigt svårt, och kan göra väldigt ont. Och det är komplicerat. Förhållanden är komplicerat. Jag kan faktiskt inte i ärlighetens namn få ihop så pass många bra saker med att ha ett förhållande så att man borde ge upp det härliga singellivet?! Men jag kan självklart ha fel... Även solen har fläckar! =D
Yeeey!
me like..!!
Det var visserligen sushi igår också men det är så himla gott och jag får göra precis som jag själv vill! =D
Jobbvädret håller i sig!
Helgens schema ser ut soom följer:
Fredag: deep på GZ förstås
Lördag: Unbiet warmup
Söndag: BIODAGS!
Vi kollar på Män som hatar kvinnor efter Stieg Larssons otroliga bok med samma namn. Den går på Sergelbion kl 17:40 och jag tänkte att vi kunde träffas på uteserveringen som ligger i Hötorgshallen innan, säg kl 16 kanske? Hur låter det?
Idag ska det jobbas som sagt, 1515-2300 på brandkåren! Mera kaffe nu och ett snabbt bad...
Bio på söndag!!
Önskelistan:
Män som hatar kvinnor
Änglar och demoner
Drag me to hell
Baksmällan
Johan Falk
Första blir Män som hatar kvinnor, på söndag den 12 juli. Återkommer med tiden så fort schemat kommer upp - häng med!! Det kan bli Sergelbion och det kan bli en öl före, (och kanske två efter...) =D
Skoskav...
Gick barfota i de sköna gympadojjorna när jag hämtade bilen hos mamma igår.. När jag tog av mig skorna på jobbet hade jag fått 3 cm brett skoskav! HUR gick det till? Jag kände inget ens?! Inte innan iaf... =) Knasigt!
Sista nattpasset inatt, nästa vecka blir bra trots dubbelpasset på tisdag. Fotokurs på måndag, poker på onsdag, eftermiddag brandkåren på torsdag, och Unibet Warmup på lördagen, det blir precis hur bra som helst! Och Gia kommer till stan! Yeeey!! =D
Faktiskt...
seriously!
*snabbt som fan slängde jag in handdukarna i min egen tvättmaskin för att jag ska bli tvungen att gå ner med dom till torktumlaren sedan när det är dags, så jag inte KAN slippa undan*
Det var faktiskt ett riktigt taktiskt move..! Ibland är jag extra smart.
Jag ligger ensam i solstolen på balkongen och önskar att jag satt med fötterna i
vattnet på den här bryggan tillsammans med en av mina bästa vänner istället...
akta väggen!!
Jag har upptäckt tydliga tecken på att "väggen" är farligt nära just nu. Jag har varit på väg förut och blivit räddad i sista stund av olika anledningar. Dom gångerna har jag inte upptäckt det själv i tid utan gömt mig på jobbet, gärna med hjälp av några extrapass. Det går inte lika enkelt när man är egen företagare och bara jobbar extra på ett annat ställe. Även om det nu mera är mer än en halvtid så känner jag lite panik över att det inte är fler pass. Jag gillar verkligen att jobba på brandkåren.
Det är inte så konstigt, de senaste 2,5 åren har jag jobbat dubbelt med heltid på SOS och jobben för First Poker. Inte som två heltider kanske men definitivt en och en halv. Sen valde jag ju att jobba trippelt från första januari då jag började med Spa & Hälsa. Det uppdraget var jag tvungen att avsluta efter mars månad eftersom chefredaktören visade sig vara en riktig psykopat. Tyvärr en psykopat som inte betalade sista fakturan. Jag säger inte psykopat för att han inte betalade fakturan utan han var verkligen en psykopat. Jag orkar inte gå in på detaljer just nu men jag är jäkligt glad över att jag kom undan så snabbt. Sjlävklart så ska han få betala fakturan. Jag har skickat in till Kronofogden, han har bestridit och jag ska lämna in bevis för att de ska ta upp ärendet i Tingsrätten. Det underlättar inte mitt tillstånd direkt.
Jag undrar om det inte är han som är grunden till tillståndet till att börja med. Jo så är det. Det enda som kan få mig deprimerad är när jag är utan pengar. Därför ser jag till att jag inte blir utan pengar. Den fakturan han valde att inte betala var på 40 000:- för en hel månads jobb och resten kan ni ju lista ut själva. TUR att jag har världens bästa mamma...
Ekonomin har ordnat upp sig och jag har jobb så det räcker egentligen, det är bara det att jag är nere på halvtid om man jämför med hur jag jobbade tidigare. Ja jag vet att det är mycket bättre men det är SVÅRT att ta det så lugnt! Just nu väntar jag på att göra en intervju, jag har inga pass på brandkåren förrän nästa helg och jag har sovit dygnet runt sedan jag gick av nattpasset i tisdags morse. Jag orkar bara vara uppe några timmar i taget och har ingen lust att göra någonting överhuvudtaget. Och egentligen har jag så många saker som jag egentligen skulle vilja göra. Men jag har ingen aning om vart jag ska börja.
Och så har jag fått ont i halsen. Typ halsflussont. Hur kan jag få det när jag ligger och sover hela tiden? Jag som skulle åka och hälsa på Gia.. Skit oxå.
Jag måste få iväg grejjen till Kronofogden senast imorgon, det ska vara framme den 1 juli och jag har självklart skjutit upp det i över två veckor. Motivationen har försvunnit och apati har tagit dess plats. Men nu sitter jag här på balkongen. Brevet jag ska skriva ska skrivas, jag har ett ess i rockärmen och han ska fan i mig inte komma undan. Jag har tagit mig ur sängen och ut på balkongen.
Jag tog med mig de senaste numren av mina favorittidningar som jag inte har hunnit läsa ännu. Eller hunnit? Jag har helt enkelt inte haft ro att sitta stilla. Det kunde jag förut när jag jobbade lite mer. I alla fall förrförra sommaren tror jag att det var. Då var det bästa jag visste att ta med mig kaffekoppen ut i solen på balkongen på dagen när jag vaknade innan det var dags att jobba eftermiddagspasset på jobbet. Gärna tillsammans med en bok eller någon av favorittidningarna.
Jag måste hitta tillbaka till den ron. Jag vill kunna ta det lugnt. Jag vill ha ro att ta en paus med en bra bok på balkongen tillsammans med en stor kopp kaffe. Eller någon av mina tidningar. Jag måste hitta tillbaka till mig själv. Jag undrar vart jag har tagit vägen...
...jag lovar...!
Jag har haft så sjukt mycket att göra och just nu är det enda jag vill ha lite lugn och ro, kunna sitta ute i vilket jäkla väder som helst på balkongen med en bok och inte behöva göra någonting alls, det vore fantastiskt! Men - nu lever jag på min egen firma och då är det ju en klar fördedl att man har jobb så det känns inte riktigt som att jag vill klaga...
Däremot så vet jag att det lugnar ner sig lite här framöver och jag måste ju hinna ha lite roligt också och göra sånt som jag verkligen älskar att göra i livet, annars tappar ju allt annat sitt värde... Så från 1 juli ska jag lägga upp minst ett inlägg om dagen, sen vet jag inte om det kanske bara blir ett foto eller bara en rad - men ändå.
Jag måste också fixa i ordning min hemsida som jag har haft i ett år nu men inte "öppnat"... jag är inte riktigt i fas.. och just nu har jag deadline om ett par timmar - elva sidor (3 reportage) till nästa nummer av First Poker...
Hoppas ni får en himla trevlig sommar!
No Air...
Världens bästa låt just nu...
Förlåt...
ja jag vet...
jag sa att jag säkert skulle få tid att uppdatera er här i bloggen bara jag fick sluta på SOS och komma upp till Sundsvall...
well................jag hade fel!
Jag har dessutom hur mycket som helst att göra.. vi håller på att göra nästa nummer av SPA & Hälsa, jag försöker göra lite intervjuer till First Poker samtidigt som jag är här uppe, hade hoppats på lite semester och att få sova lite och så, men det går verkligen inte bra. Klockan fem på morgonen så ligger mitt hotellfönster mot Sundsvalls mest trafikerade jävla gata...
Men det är SÅ vackert! Det är vinter här nu. Det påminner mig om vintern hos mormor och morfar i Arvidsjaur. Kallt som fan med så vackert! Det regnar glitter från himlen - helt fantastiskt!
Jag har kommit fram till två saker....
1. VARFÖR finns det inga snygga mössor för vuxna människor? (Tänk om man kunde komma på det receptet!? ¨
2. Om dina kids frågar varför du inte behöver ha mössa när dom måste ha det så kan du bara säga -
" Därför att det inte finns några snygga mössor till vuxna." Om du får ett bra svar på den så måste du verkligen meddela mig! =)
Hur ser en snygg mössa ut egentligen? Jag köpte en tomteluva på Grönan när vi var där med kidsen, den var skitläcker! Jag ska nog försöka lista ut någon hybrid på den som man kan göra till en sexig mössa - det borde kunna bli nästa års julklapp ta mig tusan! =)
En helt fantastisk julafton...
Det är enda sättet för oss som måste jobba, att se till att vi inte blir flyttade på passen hur som helst så att man missar precis hela dagen/kvällen eller vad det nu är... På julafton kan man ju jobba natt i värsta fall, men på nyårsafton vill man gärna vara ledig på natten...
Lägger man fem nätter på raken så är det ju ingen som går in och bryter det för att få löss mig på julaftons eftermiddag tex utan man är ganska säker på att få jobba det man bokat upp sig på, när man nu ändå MÅSTE jobba...
Så..jag jobbade natt natten till julafton, kom hem och slog in julklapparna och pga tekniskt strul och lite klantighet så kom jag inte i säng förrän strax efter 09 och var tvungen att gå upp vid 1130 eftersom vi skulle vara hemma hos mamsen kl 12... Jag fick stjäla lite av hennes tid dessvärre (förlåt mamma!) eftersom jag ville att min nya kärlek skulle öppna sina julklappar hemma, men vi fick en väldigt trevlig jullunch och några fina julklappar medans vår egen lilla kock lagade till maten! =)
Tack mamma! =)
Mamma har ju ställt in TV:n i sovrummet eftersom hon nyligen blivit höftopererad, det glömde vi bort när vi sa att vi skulle kolla på Kalle hemma hos henne. Men vi satt i köket och pratade i stället och lyssnade på Kalle, det gick bra det också.
Efter mamsen var det dags att åka ner och träffa älsklingens familj. Nervöst!!! På julafton dessutom. Julen har blivit konstig i år, den fick inte riktigt plats. Älsklingen åkte på en ordentlig magsjuka och fick tillbringa flera dagar på sjukhus, vilket inte direkt underlättade julklappshandeln eftersom jag var där med honom. Och eftersom mamma nyligen opererat höften kunde hon inte göra så mycket och eftersom älsklingen var så galet dålig så kunde han inte ha sina barn som planerat över julen. Allt blev helknasigt... Men otroligt nog, helt fantastiskt till slut!
Mamma var helnöjd med att vi var där på "föreftermiddagen" och älsklingens syster, svåger och deras dotter var supertrevliga och hade dukat upp ett helt fantastiskt julbord! En halvsyster kom förbi med sin sambo (?) och allt var så genuint juligt och mycket trevligt! Precis som jag visste så släppte nervositeten så fort vi kom dit, men jag är ju lite sjåpig när det gäller att träffa nya människor, trots att det alltid blir bra. Inbyggd reflex verkar det som..?
Älsklingen är inte helt återställd och dricker lite dåligt med vätska fortfarande, och fick ordentligt ont i huvudet så vi åkte hem vid 20-tiden. På vägen hem fick vi för oss att åka förbi Gamla Stan och titta på den otroliga granen som står på Skeppsbron, fast från Skeppsholmssidan så man ser den ordentligt. What a moment that was! En perfekt låt på radion dessutom och älsklingen tittade mig djupt i ögonen och sa "Åsa, jag älskar dig av hela mitt hjärta!"
Need I say more??
Nej, det behöver jag inte. Men jag gör det iaf.
Hans pappa har skrivit en saga som han sagt att han ville berätta för mig. Han hittade den i tisdags innan vi åkte hem till mig och nu var det dags. En underbart vacker saga!
Det är en ganska fantastisk man jag har träffat, inte nog med allt annat han kan så fantastiskt bra, han kan till och med läsa/berätta sagor... till och med för mig!
I love you babe!
Det blev en fantastiskt avslutning på en helt annorlunda men underbar julafton, som jag nu har ett helt gäng timmar kvar på, då jag måste dra iväg till jobbet...
deadline...
SOS-bloggen uppdaterad oxå..
(H)ur led är tiden egentligen?
(Jag skulle behöva ett par timmar extra varje dag på det här sättet, tänk vad skönt det skulle vara att bara kunna ställa tillbaka klockan när man upptäcker att man inte hinner med det man vill göra...)
((eller, för den delen, det man inte vill göra...))
Om feber är mot baciller...
Men vad är huvudvärken bra för??
Ska det bli nya hjärnceller eller försvinner de gamla?
Nästa vecka -> Swedish Open
Jag är ledig från det ena jobbet men inte från det andra. Swedish Open i poker på casinot ska hårdbevakas och jag ska få träffa Sveriges i särklass snyggaste pokerkille EVER, Bengt Sonnert, som ska få bli intervjuad! Tur att jag har en massa saker jag måste fixa innan under och efter annars skulle jag nog vara skitnervös. För en gångs skull. Hehe.
Ja självklart ska jag ta foton också. Fattas bara annat. =)
Måndagen är enda dagen jag är "ledig". Då blir det tandläkaren, handla, shoppa, tvätta, laga mat och packa. Upp tidigt på tisdag, lämna packningen på jobbet så jag slipper bära omkring den på stan, intervju, fotografera lite i början av veckans första turnering på casinot som börjar vid 1400, picknick och plocka upp tjejerna och packningen på jobbet, åka iväg till terminalen och MS Galaxy.
Onsdag kväll hemma vid 18-tiden, direkt till casinot och fotografera lite från den dagens turnering, hem och lämna packningen, tillbaka till casinot och invänta en segrare.
Torsdag till Söndag blir det casinot från 14-tiden, mellanrum fram tills det blir finalbord och spännande någon gång mitt i natten troligtvis, ihopblandat med middag hos mamma, färdigställande av intervjun och reportage och lite annat umgänge förhoppningsvis. Kanske till och med lite poker? Spela själv tänkte jag då på förstås..
Fullproppad vecka som ni ser......
Men hallå - det är ju Söndag!!!!!
Om man tittar på vad som händer här på mitt jobb så verkar det som att människorna tror att det är lördag!?
DET ÄR SÖNDAG!!
Helt galet överallt: (kolla löpsedlarna) trasiga broar, busskrockar och allt möjligt stök.
SÖNDAG!!
TUR att jag är ledig i nästa vecka...
