Min egen bloggkommentator..
Ibland när jag inte har en dator i närheten så skriver jag ner saker jag kommer på att jag vill berätta om. Mitt första dygn i London var inget undantag. Ändå glömde jag bort det helt sen när jag fick tillfälle?! Knasigt!!
Har ni tänkt på hur man blir nästan som beroende av en del bloggar? Man går med spänning in varje dag och kollar om något nytt har hänt. Det spelar ingen roll om det är en vän som Barbagul som är helt utan bekymmer och problem, eller en helt okänd person som Betrayed som har blivit sviken på det värsta möjliga sättet och är på väg tillbaka. Eller någon av favorit fotobloggarna där jag brukar kika in för att få inspiration eller Moderskeppet som hjälper till att utvecklas i Photoshop.. 
Däremot så har jag verkligen inte tillräckligt med tid eller ork till att läsa en blogg av någon som varken kan uttrycka sig eller stava. Sorry, men jag grejjar det inte helt enkelt.
Jag behöver faktiskt få ut något av de bloggar jag läser. Det finns en fotoblogg som jag har följt ganska länge men det enda som verkar hända där nu är endast tre saker. Foton på den lilla hunden, foton på ännu flera cupcakes och foton på dottern. Någon enstaka gång har det varit fotoshoot och då får vi se ett antal nästan likadana foton på samma objekt i samma kläder. Skittråkigt helt enkelt. Jag är besviken Blixman! Fin design på bloggen men utan innehåll så hjälper inte det tyvärr!
Sen har vi förstås livevännerna, där man verkligen uppskattar att kunna gå in och uppdatera sig och kolla att vännen är ok. Ja, om du inte visste det så är jag ingen telefonpratarmänniska. Jag ringer om jag vill något. Och du får självklart ringa om du har något att säga, men inte bara för att du är uttråkad och vill att jag ska underhålla dig. Då får du ta med dig en flaska vin och komma och hälsa på istället! =D
Eftersom jag är inne i en ny period av mycket jobb och ingen lust att umgås med människor som jag inte känner (heller) och faktiskt hellre utvecklas ensam eller tillsammans med de mycket nära vännerna så är det ganska skönt att man kan vara halvsocial på nätet istället. Och då menar jag inte genom någon kontaktsida eller liknande. Man ska väl aldrig säga aldrig men jag kan inte tänka mig att använda mig av en sådan för att träffa nya människor. Som du vet har jag problem med att lita på folk redan innan. Det är väl ingen på allvar som inbillar sig att någon där talar sanning? Tror faktiskt inte att det finns en enda kontaktannons som är helt sann. Fast å andra sidan så vet jag inte. Men det är ju ungefär som när man söker jobb. Självklart ändrar man lite så att man är bäst lämpad för jobbet eller hur? Inget konstigt i det..
Men vet du vad du egentligen skulle vilja ha ut av en eventuell partner? Egentligen så borde man faktiskt fundera ut hur ens "drömpartner" skulle se ut och vara. Det är ju som med alla andra mål i livet, när du väl har kommit fram till vad du vill så är du redan halvvägs!
Nu kom jag tillbaka till det jag tänkte säga från början som jag tidigare hade glömt bort.. (fniss, jag måste vara den enda som grejjar att snacka bort mig själv?!)
Jag tror det måste bli ett nytt inlägg, annars kommer ni ju inte orka läsa klart...
