xcobra

Jag har upptäckt tydliga tecken på att "väggen" är farligt nära just nu. Jag har varit på väg förut och blivit räddad i sista stund av olika anledningar. Dom gångerna har jag inte upptäckt det själv i tid utan gömt mig på jobbet, gärna med hjälp av några extrapass. Det går inte lika enkelt när man är egen företagare och bara jobbar extra på ett annat ställe. Även om det nu mera är mer än en halvtid så känner jag lite panik över att det inte är fler pass. Jag gillar verkligen att jobba på brandkåren.

Det är inte så konstigt, de senaste 2,5 åren har jag jobbat dubbelt med heltid på SOS och jobben för First Poker. Inte som två heltider kanske men definitivt en och en halv. Sen valde jag ju att jobba trippelt från första januari då jag började med Spa & Hälsa. Det uppdraget var jag tvungen att avsluta efter mars månad eftersom chefredaktören visade sig vara en riktig psykopat. Tyvärr en psykopat som inte betalade sista fakturan. Jag säger inte psykopat för att han inte betalade fakturan utan han var verkligen en psykopat. Jag orkar inte gå in på detaljer just nu men jag är jäkligt glad över att jag kom undan så snabbt. Sjlävklart så ska han få betala fakturan. Jag har skickat in till Kronofogden, han har bestridit och jag ska lämna in bevis för att de ska ta upp ärendet i Tingsrätten. Det underlättar inte mitt tillstånd direkt.

Jag undrar om det inte är han som är grunden till tillståndet till att börja med. Jo så är det. Det enda som kan få mig deprimerad är när jag är utan pengar. Därför ser jag till att jag inte blir utan pengar. Den fakturan han valde att inte betala var på 40 000:- för en hel månads jobb och resten kan ni ju lista ut själva. TUR att jag har världens bästa mamma...

Ekonomin har ordnat upp sig och jag har jobb så det räcker egentligen, det är bara det att jag är nere på halvtid om man jämför med hur jag jobbade tidigare. Ja jag vet att det är mycket bättre men det är SVÅRT att ta det så lugnt! Just nu väntar jag på att göra en intervju, jag har inga pass på brandkåren förrän nästa helg och jag har sovit dygnet runt sedan jag gick av nattpasset i tisdags morse. Jag orkar bara vara uppe några timmar i taget och har ingen lust att göra någonting överhuvudtaget. Och egentligen har jag så många saker som jag egentligen skulle vilja göra. Men jag har ingen aning om vart jag ska börja.

Och så har jag fått ont i halsen. Typ halsflussont. Hur kan jag få det när jag ligger och sover hela tiden? Jag som skulle åka och hälsa på Gia..  Skit oxå.

Jag måste få iväg grejjen till Kronofogden senast imorgon, det ska vara framme den 1 juli och jag har självklart skjutit upp det i över två veckor. Motivationen har försvunnit och apati har tagit dess plats. Men nu sitter jag här på balkongen. Brevet jag ska skriva ska skrivas, jag har ett ess i rockärmen och han ska fan i mig inte komma undan. Jag har tagit mig ur sängen och ut på balkongen.

Jag tog med mig de senaste numren av mina favorittidningar som jag inte har hunnit läsa ännu. Eller hunnit? Jag har helt enkelt inte haft ro att sitta stilla. Det kunde jag förut när jag jobbade lite mer. I alla fall förrförra sommaren tror jag att det var. Då var det bästa jag visste att ta med mig kaffekoppen ut i solen på balkongen på dagen när jag vaknade innan det var dags att jobba eftermiddagspasset på jobbet. Gärna tillsammans med en bok eller någon av favorittidningarna.

Jag måste hitta tillbaka till den ron. Jag vill kunna ta det lugnt. Jag vill ha ro att ta en paus med en bra bok på balkongen tillsammans med en stor kopp kaffe. Eller någon av mina tidningar. Jag måste hitta tillbaka till mig själv. Jag undrar vart jag har tagit vägen...