Klart du får bjuda mig på en drink...!
Don't call my name
Don't call my name, Alejandro
I'm not your babe
I'm not your babe, Fernando
Don't wanna kiss, don't wanna touch
Just smoke one cigarette and run
Don't call my name
Don't call my name, Roberto
;D
Det kom ett brev...
Häromdagen när jag yrvaket tagit mig upp ur sängen upptäckte jag att jag hade fått ett brev i brevlådan. Ett riktigt brev, ett sånt som man nästan inte kommer ihåg hur de ser ut längre. Morfar var väldigt duktig på att skicka brev till mig, minst ett i månaden, men han lever ju tyvärr inte längre. Det här såg på håll ut som att det skulle kunna komma från någon av mina riktigt gamla vänner, de som jag tyvärr inte hinner träffa så ofta nu för tiden. Kanske någon som ska gifta sig, eller ha ett roligt party? Hmm...ingen ledtråd på baksidan av kuvertet. Med blandade känslor av både oro och nyfikenhet öppnade jag sakta det vita, helt vanliga, kuvertet.
"Hej jag heter....det jag ska berätta för dig kanske låter lite konstigt, men du är min moster.....jag skulle vilja....skulle du kanske..." det svartnade nästan för ögonen och hjärtat stannade en stund.
När min biologiska pappa, som för övrigt inte alls har funnits i mitt liv, någonsin, gick bort när jag gick på högstadiet (i 7:an), så fick jag veta att jag hade två halvsystrar, en lite äldre och en ett år yngre. Det blev riktigt otrevligt vid bouppteckningen då den äldsta syrrans mamma förde ett fasligt liv och inte tyckte att vi andra skulle få del i något arv eftersom "dom var först", eller något liknande. Minnena är lite diffusa, jag var ju rätt ung, och tills för häromdagen så hade jag för mig att båda de andra två hade samma mamma.
Jag har aldrig ens tänkt tanken på att leta reda på mina halvsystrar, och nu när jag tänker på det så vet jag inte varför. Jag tror att det har att göra med att jag letade reda på min "riktiga" pappa när jag gick i fjärde klass, utan att blanda in mamma, och det tog en ände med förskräckelse! Jag önskar faktiskt med hela mitt hjärta att jag aldrig hade gjort det! Vi kan nog med stor sannolikhet skylla en hel del av min inställning till män på honom också, skulle jag tro.
Och nu har jag blivit upphittad. Inte av någon av mina halvsystrar som jag aldrig har träffat, utan den yngstas 19-åriga dotter. Hon är nyfiken på vem jag är eftersom vi är släkt. Hon undrar också om hon har några kusiner, i så fall skulle hon väldigt gärna vilja lära känna dom.
Brevet avslutas med "Om du är intresserad av att lära känna mig (och kanske min mamma?) får du jättegärna höra av dig."
Jag vet faktiskt inte. Vill jag verkligen det? Jag vet inte...
"Hej jag heter....det jag ska berätta för dig kanske låter lite konstigt, men du är min moster.....jag skulle vilja....skulle du kanske..." det svartnade nästan för ögonen och hjärtat stannade en stund.
När min biologiska pappa, som för övrigt inte alls har funnits i mitt liv, någonsin, gick bort när jag gick på högstadiet (i 7:an), så fick jag veta att jag hade två halvsystrar, en lite äldre och en ett år yngre. Det blev riktigt otrevligt vid bouppteckningen då den äldsta syrrans mamma förde ett fasligt liv och inte tyckte att vi andra skulle få del i något arv eftersom "dom var först", eller något liknande. Minnena är lite diffusa, jag var ju rätt ung, och tills för häromdagen så hade jag för mig att båda de andra två hade samma mamma.
Jag har aldrig ens tänkt tanken på att leta reda på mina halvsystrar, och nu när jag tänker på det så vet jag inte varför. Jag tror att det har att göra med att jag letade reda på min "riktiga" pappa när jag gick i fjärde klass, utan att blanda in mamma, och det tog en ände med förskräckelse! Jag önskar faktiskt med hela mitt hjärta att jag aldrig hade gjort det! Vi kan nog med stor sannolikhet skylla en hel del av min inställning till män på honom också, skulle jag tro.
Och nu har jag blivit upphittad. Inte av någon av mina halvsystrar som jag aldrig har träffat, utan den yngstas 19-åriga dotter. Hon är nyfiken på vem jag är eftersom vi är släkt. Hon undrar också om hon har några kusiner, i så fall skulle hon väldigt gärna vilja lära känna dom.
Brevet avslutas med "Om du är intresserad av att lära känna mig (och kanske min mamma?) får du jättegärna höra av dig."
Jag vet faktiskt inte. Vill jag verkligen det? Jag vet inte...
Utvilad...
Åtminstonde rent bloggmässigt - wow vilken paus! Nästan ett helt år!
Uppehållet var helt nödvändigt, jag har helt enkelt inte haft tid med något bloggande och har haft hur mycket jobb som helst, vilket förstås är fantastiskt bra! En hel del poker har jag hunnit med också, och det är en av anledningarna till att jag öppnar bloggen igen. Efter att ha jobbat precis hela våren och sommaren så ska jag nu ut på turné - först blir det en sväng till Spanien då Spanish Poker Tour har ett stopp i Castellon, strax utanför Valencia redan nu på onsdag. Kommer hem på söndagen, jobbar två nattpass (brandkåren) och sticker sedan till Kroatien, närmare bestämt Split, där Croatian Poker Series har ett stopp. Det blir första gången jag är i närheten av just dessa tourer så det ska bli riktigt spännande!
Efter det kommer jag hem och är hemma i två veckor innan det blir dags för det riktiga äventyret fullspäckat med livepoker i London, Barcelona, Malta och San Remo... låter inte helt fel va? =)
Jag hyr ut lägenheten och blir borta en hel månad och det ska bli så otroligt läckert! Jag ska visserligen jobba en hel del, både med reportage från WSOPE, EMOP och SM plus att det blir en helt ny artikelserie i First Poker. Samtidigt kommer jag att ha en hel del "egentid" dvs semester och framför allt ska jag spela poker! Både mot spanjorer, italienare, engelsmän och maltineser (eller vad de kallas). Det blir det stora eldprovet, men efter att inte ha gått minus under en enda resa hittills det gångna året så förväntar jag mig åtminstonde det resultatet även under denna resa. Och skulle jag få exakt samma resultat som jag har haft under resorna det senaste året så kan jag vara ledig sen när jag kommer hem igen.. =)
Vi får se helt enkelt. Jag har resfeber redan nu och längtar till den 15:e september, om exakt en månad, då det bär av till London och WSOPE. Först blir det Spanien och Kroatien. På onsdag.. Härligt!
Kram på er
Uppehållet var helt nödvändigt, jag har helt enkelt inte haft tid med något bloggande och har haft hur mycket jobb som helst, vilket förstås är fantastiskt bra! En hel del poker har jag hunnit med också, och det är en av anledningarna till att jag öppnar bloggen igen. Efter att ha jobbat precis hela våren och sommaren så ska jag nu ut på turné - först blir det en sväng till Spanien då Spanish Poker Tour har ett stopp i Castellon, strax utanför Valencia redan nu på onsdag. Kommer hem på söndagen, jobbar två nattpass (brandkåren) och sticker sedan till Kroatien, närmare bestämt Split, där Croatian Poker Series har ett stopp. Det blir första gången jag är i närheten av just dessa tourer så det ska bli riktigt spännande!
Efter det kommer jag hem och är hemma i två veckor innan det blir dags för det riktiga äventyret fullspäckat med livepoker i London, Barcelona, Malta och San Remo... låter inte helt fel va? =)
Jag hyr ut lägenheten och blir borta en hel månad och det ska bli så otroligt läckert! Jag ska visserligen jobba en hel del, både med reportage från WSOPE, EMOP och SM plus att det blir en helt ny artikelserie i First Poker. Samtidigt kommer jag att ha en hel del "egentid" dvs semester och framför allt ska jag spela poker! Både mot spanjorer, italienare, engelsmän och maltineser (eller vad de kallas). Det blir det stora eldprovet, men efter att inte ha gått minus under en enda resa hittills det gångna året så förväntar jag mig åtminstonde det resultatet även under denna resa. Och skulle jag få exakt samma resultat som jag har haft under resorna det senaste året så kan jag vara ledig sen när jag kommer hem igen.. =)
Vi får se helt enkelt. Jag har resfeber redan nu och längtar till den 15:e september, om exakt en månad, då det bär av till London och WSOPE. Först blir det Spanien och Kroatien. På onsdag.. Härligt!
Kram på er
