Frågan om otrohet kräver ett inlägg...
En av mina vänner har råkat ut för något som jag skulle önska att ingen någonsin behövde uppleva. Otrohet kan ske på så många sätt, inte bara mellan kärlekspar, utan även bland familj och vänner. N ställde frågan "Går det att förlåta otrohet och kan man bli lycklig igen?" på facebook och fick en hel del intressanta svar. Det här inlägget är min egen personliga åsikt. Du får gärna ha en annan... (åsikt)
Jag har råkat ut för otrohet på olika sätt, så jag gissar inte bara, utan det här är helt enkelt mitt sätt att hantera det jag har råkat ut för. Det innebär inte att det funkar för alla.
Varför är man otrogen?
Jag är helt övertygad om att det är stor skillnad på mäns och kvinnors otrohet. Män är otrogna för att de får chansen. Eller för att de behöver något "annat" som de inte vågar be om hemma. Och för att de får chansen. "Tillfället gör tjuven", typ. De tänker inte efter före, inte under men garanterat efteråt. Då får de dåligt samvete och ska - av någon underlig jävla anledning - berätta. Om det inte är så att de var så odiskreta att de inte behöver berätta, för att någon annan redan har gjort det, om du inte råkade se det med egna ögon.
När kvinnor är otrogna så är dom det däremot av en anledning. Oftast faktiskt att de försöker "rädda" det förhållandet de redan är i, för att få ork och kraft att fortsätta mot ett specifikt mål. De har planerat en väldigt lång tid innan, och det finns inte en sportmössa att den bedragne någonsin får reda på detta, om inte kvinnan vill det, förstås! (Klart att det finns undantag, som sagt..)
Nu tycker ni säkert att det låter jättekonstigt och att man "inte kan säga så", men tänk efter lite, det är ungefär lika självklart som att män och kvinnor blir kåta på både olika sätt, vid olika tillfällen och av olika anlednignar. Inget konstigt alls.
De som är otrogna har med största sannolikhet varit det förut och de kommer garanterat att vara det igen - förr eller senare. Självklart finns det undantag, det finns det alltid. Undantagen i det här fallet är helt enkelt inte otrogna och skulle aldrig acceptera om du var det heller. De har spärren som de andra saknar.
Det är aldrig den utsattes fel att någon har varit otrogen. Att vara otrogen är en stor svaghet som inte går att förklara bort. Det är fantastiskt egoistiskt och egentligen borde inte otrogna personer få ingå förhållanden helt enkelt. (Tänk vad enkelt det skulle kunna vara..)
Otrohet är ett svek, det är inte en känsla utan en handling. I min värld så försöker jag se till att jag mår så bra som möjligt och umgås med människor som jag tycker om. Jag har oerhört svårt att lita på människor, inte enbart för de förhållandevis få sveken som jag har råkat ut för, men det gör inte saker och ting lättare precis. Jag jobbar lite mer i stället så slipper jag engagera mig, jag har helt enkelt inte tid! ;)
Men för att återgå till ämnet. personligen så kan jag inte acceptera otrohet och jag skulle inte vilja ha ett förhållande med någon som skulle acceptera att jag var otrogen heller. I min bok så har man förbrukat sin "plats" och får helt enkelt lämna över den till någon som förtjänar den bättre. Det kanske låter hårt, men livet är faktiskt alldeles för kort för att slösa bort tid på människor som inte behandlar dig som du förtjänar.
I skrev något väldigt bra, jag lånar en del av det en stund:
Tror du han menar det när han säger att han ångrar sig?
Tror du att han kommer göra det igen?
Kan du förlåta honom och inte för alltid hålla detta emot honom i framtiden?
Jättesvårt. Jag önskar att det fanns någon enkel väg att gå och ett enkelt svar till N, men det gör det ju inte.
Utopi/Den enkla vägen
Kanske behöver vi skilja på sex och kärlek och hålla våra förhållanden rena från lustarna? Så kan man ha sex med vem man vill, hur man vill och hålla det helt borta från den man "har kärlek" med?
Största kramen och lite extra styrka till N, jag hoppas att du hittar det svar som passar dig och din lilla familj bäst och så fort som möjligt, så du kan gå vidare på det sätt du önskar.
Ja visst ja, jag höll på att glömma det viktigaste;
En annan av mina övertygelser är att det inte bara finns en som är "den rätta", utan flera stycken... ;)
Toppenbra skrivet Åsa! Jag håller fullständigt med dig om att livet är för kort för ett sådant svek och att det även i min värld är helt oacceptabelt hur ångerfull personen än är. Man ska vara rädd om hjärtat och då kan man inte gå runt och tillåta sig bli behandlad på det sättet. Sånt brukar oftast sluta med att folk tar en för givet..
Ehh.. Say what? Jag tror att din bild av otrohet är käpprätt åt skogen. Det finns ingen skillnad på mäns och kvinnors otrohet. Att kvinnor skulle göra det för att rädda förhållandet? Korkat att rättfärdiga det ena sveket. Båda är svek och beror till 95% på att man vill ha uppmärksamhet. Ingenting annat. Varför man sen vill ha uppmärksamheten kan bero på mängder av anledningar.
Over and out
Tack Jennie.
Bengan; VAR står det att jag rättfärdigar någon otrohet överhuvudtaget? Jag menar att det är olika anledningar till varför man är otrogen, jag säger absolut inte att det är okej att vara det...
Håller med dig till fullo Åsa! Det finns ingenting värre än att bli sviken, vare sig det är av partners eller vänner. Det finns ingen plats i min "bok" heller för sådant beteende. Livet är för kort, det om nåt vet jag mer än väl! Man ska ta hand om sig.