I badkaret var det ju...
Jag älskar ju att bada, och gör hellre det än att duscha, alla dar i veckan! I går kväll var det superskönt att glida ner i badlöddret eftersom det blåste lite friskare på kvällen och jag hade ju legat kvar i sängen lite extra. När jag låg där och fick upp temperaturen och vaknade sakta så tänkte jag både på Betrayed, Farsan mitt i livet, Katten och alla andra som har det småjobbigt i sina förhållanden nu och tänkte att det skulle vara fantastiskt bra om jag kunde berätta hur enkelt det är att göra som jag gör i liknande situationer.
Tänk om man kunde skriva en bok om det.
Tänk om man kunde förklara överhuvudtaget, vad enkelt det skulle bli då. För alla.
Då kanske man skulle ta vara på kärleken och vara ärligare mot varandra och liksom jobba för den, på ett helt annat sätt, eftersom man skulle veta att "om jag gör slut så går hon eller han vidare och fortsätter att vara lycklig fast på ett annat sätt, utan mig, i fortsättningen".
(Jag menar inte att tidigare nämnda inte gör det, jag menar att man nog skulle se på kärleken på ett helt annat sätt från början, liksom..sprida lite mer kärlek omkring sig, slösa lite mer)
Även om man förstås tycker att det var synd att det inte funkade. Men utan att spilla onödig tid. Och utan att vara mer ledsen än vad som faktiskt är nödvändigt.
Och som största mål att se till att man är så lycklig som möjligt och har det så bra som möjligt, hela tiden.
Man behöver ju inte hålla sig borta från alla relationer för att inte riskera att bli olycklig, man kan hoppa jämfota in i dom istället eftersom man vet att om det går åt pipan så är det ju väldigt synd, men då har jag iaf försökt. Ok, det funkade inte, men imorgon är det en helt ny dag och det finns så otroligt många fantastiska människor i världen!
Eller hur? Visst skulle det vara enkelt? Och härligt?!
Hej, ramlade in på din blogg via "Farsan mitt i livet", relationer är nog det knepigste man kan ha, verkar det som då man läser alla bloggar :D Tänk om allt bara var enkelt, med det blir allt som oftast komplicerat!
Men bra vore om det kom ut en handbok i ämnet :)
Ha det gott!
/Corleonia
Gumsan! Om det vore precis så enkelt som du beskriver det skulle knappast någon ägna sin tid alls åt kärleksbekymmer, men du glömmer en viktig sak; du funderar utifrån förnuft inte känslor.
Känslor är inte logiska, de löser ut av olika receptorer i hjärnan och är inte möjliga att styra helt. Men visst kan vi hjälpa dem på traven med rätt verktyg.
Att lämna en kärlek försätter oss i kris. Den måste man arbeta sig igenom för att kunna gå vidare. Det tar olika lång tid för olika människor och gör olika ont. Det vi har gemensamt är att när vi tagit oss ut på andra sidan av tunneln har vi mognat och utvecklats.
Ja det var ju det jag menade, om jag kunde förklara så skulle så många slippa må så dåligt. SJälvklart resonerar jag efter förnuft, men jag grundar det ju på känslorna och meningen är inte att man ska vara förnuftig under tiden (jo kanske lite) men man ska bli förnuftig direkt när det tar slut, och man borde ha den tryggheten i sig från början... Självklart kan du påverka din känslor, det är faktiskt DU som bestämmer! Alldeles själv.
Så med andra ord menar du att man kan bli kär i någon bara för att han/hon är rätt? För att man påverkar sina känslor så att det blir så?
Jag önskar verkligen att du har rätt, men jag ser det som en utopi.
OM du har rätt ska jag genast bli kär i Tobbe, en mycket god vän sedan 30 år. Tro mig, jag har försökt för att det skulle vara så bra eftersom vi känner varandra utan och innan, men.... det klickar liksom inte.
Och om det inte funkar åt det hållet att koppla på, tror jag tyvärr inte att det funkar att koppla av känslorna åt andra hållet.
Kram
