Ärlighet och otrohet i andras bloggar
I man/make/pappas blogg får vi läsa om att hans fru helt plötsligt meddelade att hon var förälskad i någon på jobbet. Hon älskade sin man fortfarande men var förälskad i någon annan. Jag läste alla inlägg med både intresse och förundran, det verkar som att bloggen startades i mars så det gick ganska snabbt.
Första frågan som alltid dyker upp är - Hur skulle man själv reagera i samma situation?
(Det är ju nästan samma problematik som för Katten, fast att han inte inte fick känslor för någon annan utan upptäckte att de hade tagit slut. I övrigt lika långa förhållanden, den ena sambo, den andra gift, barn finns i båda relationerna. Ganska intressant att jämföra faktiskt!)
Eftersom det här är min blogg så får jag tänka (och skriva) precis som/vad jag vill och när det gäller man/make/pappa och hans situation så är jag förundrad över att han är så snäll. Hur skulle jag själv reagera? Jag ska inte säga med absolut bestämdhet, eftersom jag bara kan fantisera om hur det skulle vara med barn inblandade, jag har ju inga egna. Jag kan tänka mig att jag skulle göra som Katten i det läget, man funderar länge och väl på hur man ska göra helt enkelt. Men Katten är ju i en helt annan situation.
Om jag var i man/make/pappas situation så skulle jag ha väldigt svårt att lita på min partner igen. Om det vore jag som var frun i det fallet, och hade blivit kär eller förälskad i en person på jobbet så skulle jag absolut inte berätta det för min man, jag skulle ta mig en ordentlig funderare på vad jag ville göra med livet i fortsättningen och inte bara berätta för min man, utan att kunna säga vad jag ville göra med situationen - hur jävla egoistisk får man vara? Jag blir faktiskt förbannad när jag tänker på det. Förälskad eller kär kan man bli väldigt lätt men det riskerar man ju inte hela sin familj för?! Då får man ta det som ett infall och inte göra något åt det. Eller använda det som aptitretare och rikta det åt "rätt" håll.. Fast jag tror inte att jag skulle ha låtit det gå så långt överhuvudtaget. Och jo, jag är helt övertygad om att man kan bestämma det själv!
Skulle å andra sidan jag få reda på att min partner hade blivit kär i någon på jobbet och inte visste vad han ville så skulle jag faktiskt be honom dra dit pepparn växer. Jag tror faktiskt att jag skulle göra samma sak även om vi hade barn ihop, om inte vår familj är värd mer än så, så vill jag inte spilla bort mer tid tillsammans! Och även om jag inte har egna barn så är jag väldigt övertygad om att det är fel att stanna kvar i ett trasigt förhållande "för barnens skull" - de mår fantastiskt mycket bättre med två lyckliga, separerade föräldrar, än med två olyckliga som bor ihop.
Första frågan som alltid dyker upp är - Hur skulle man själv reagera i samma situation?
(Det är ju nästan samma problematik som för Katten, fast att han inte inte fick känslor för någon annan utan upptäckte att de hade tagit slut. I övrigt lika långa förhållanden, den ena sambo, den andra gift, barn finns i båda relationerna. Ganska intressant att jämföra faktiskt!)
Eftersom det här är min blogg så får jag tänka (och skriva) precis som/vad jag vill och när det gäller man/make/pappa och hans situation så är jag förundrad över att han är så snäll. Hur skulle jag själv reagera? Jag ska inte säga med absolut bestämdhet, eftersom jag bara kan fantisera om hur det skulle vara med barn inblandade, jag har ju inga egna. Jag kan tänka mig att jag skulle göra som Katten i det läget, man funderar länge och väl på hur man ska göra helt enkelt. Men Katten är ju i en helt annan situation.
Om jag var i man/make/pappas situation så skulle jag ha väldigt svårt att lita på min partner igen. Om det vore jag som var frun i det fallet, och hade blivit kär eller förälskad i en person på jobbet så skulle jag absolut inte berätta det för min man, jag skulle ta mig en ordentlig funderare på vad jag ville göra med livet i fortsättningen och inte bara berätta för min man, utan att kunna säga vad jag ville göra med situationen - hur jävla egoistisk får man vara? Jag blir faktiskt förbannad när jag tänker på det. Förälskad eller kär kan man bli väldigt lätt men det riskerar man ju inte hela sin familj för?! Då får man ta det som ett infall och inte göra något åt det. Eller använda det som aptitretare och rikta det åt "rätt" håll.. Fast jag tror inte att jag skulle ha låtit det gå så långt överhuvudtaget. Och jo, jag är helt övertygad om att man kan bestämma det själv!
Skulle å andra sidan jag få reda på att min partner hade blivit kär i någon på jobbet och inte visste vad han ville så skulle jag faktiskt be honom dra dit pepparn växer. Jag tror faktiskt att jag skulle göra samma sak även om vi hade barn ihop, om inte vår familj är värd mer än så, så vill jag inte spilla bort mer tid tillsammans! Och även om jag inte har egna barn så är jag väldigt övertygad om att det är fel att stanna kvar i ett trasigt förhållande "för barnens skull" - de mår fantastiskt mycket bättre med två lyckliga, separerade föräldrar, än med två olyckliga som bor ihop.
Kommentarer
Postat av: Farsanmittilivet
Att dra dit pepparn växer var ungefär något av det första min fru sade till mig. Sedan efter många snack, terapisessioner, tårar, skratt och funderingar så kämpar vi.
Det är inte så enkelt som du beskriver men det borde vara det och man kan ju sträva åt det hållet. Har man levt ihop länge och har barn så tänker man sig för.
Jag borde ju ha tänkt efter före, men tyvärr gjorde jag inte det. Den mognaden(?) fanns inte då. Jag/vi försöker hantera det nu i stället på det sätt som vi förmår.
Trackback
