Ut med skiten! del 2
Åkte och spelade djupfrysta först som planerat men kunde inte sluta tänka på vad L hade gjort.. Inte så lätt att spela bra poker då heller... Var på CC i perfekt tajming, ungefär 4-5 timmar innan dagen skulle ta slut, man hade bestämt antal perioder man skulle spela. Det var mycket folk förstås och jag fick några riktigt bra foton. Jag hade tur och gled förbi "rätt" bord och fick se några riktigt roliga händer. Jag var riktigt nära att ta en plats till Main Event genom supersatelliten på måndagen innan men åkte ut på 26:e plats efter min värsta bad-beat ever, men det är en helt annan historia...
Rolle var på plats också - han trodde knappt sina öron när jag berättade vad L gjort. Helt sjukt.
Jag hade sedan en tid tillabaka bestämt att jag skulle be L flytta då jag verkligen behöver "kontoret" igen nu när jag har så mycket jobb med skriveriet och fotograferandet och jag inte alls varit nöjd med min boendesituation. Det känns som att jag inte får plats riktigt och det är grejjer överallt - inte alls trevligt när det är hemma hos MIG liksom. Jag vill inte bo så. Men jag tänkte ju säga att hon fick på sig året ut eller så, ingen brådska. Men nu blev det brådska.
Jag kan inte lita på henne för fem öre och jag känner en stark ovilja att överhuvudtaget ha henne hemma hos mig, oavsett om jag är där eller inte. När kvällens spel var slut åkte jag hem direkt och hoppades att L inte skulle komma hem, men det brukar hon iofs inte göra på helgerna. Har sovit rätt dåligt under en längre period så det var riktigt skönt att gå och lägga sig hyfsat tidigt. Fast det var lite svårt att släppa det som hänt.
Varför blir man alltid sviken av människor man bryr sig om? Eller blir man sviken av människorna man inte bryr sig om också, fast man bara inte bryr sig om det? Man kanske blir sviken av alla helt enkelt - förr eller senare...?
Rolle var på plats också - han trodde knappt sina öron när jag berättade vad L gjort. Helt sjukt.
Jag hade sedan en tid tillabaka bestämt att jag skulle be L flytta då jag verkligen behöver "kontoret" igen nu när jag har så mycket jobb med skriveriet och fotograferandet och jag inte alls varit nöjd med min boendesituation. Det känns som att jag inte får plats riktigt och det är grejjer överallt - inte alls trevligt när det är hemma hos MIG liksom. Jag vill inte bo så. Men jag tänkte ju säga att hon fick på sig året ut eller så, ingen brådska. Men nu blev det brådska.
Jag kan inte lita på henne för fem öre och jag känner en stark ovilja att överhuvudtaget ha henne hemma hos mig, oavsett om jag är där eller inte. När kvällens spel var slut åkte jag hem direkt och hoppades att L inte skulle komma hem, men det brukar hon iofs inte göra på helgerna. Har sovit rätt dåligt under en längre period så det var riktigt skönt att gå och lägga sig hyfsat tidigt. Fast det var lite svårt att släppa det som hänt.
Varför blir man alltid sviken av människor man bryr sig om? Eller blir man sviken av människorna man inte bryr sig om också, fast man bara inte bryr sig om det? Man kanske blir sviken av alla helt enkelt - förr eller senare...?
Kommentarer
Postat av: Gia
Men gumman nu är du för sårad för att se klart. Självklart gör det ondare ju närmare den människa som sårar en står, och att man är lite mer tjockhuduad mot människor man inte bryr sig så mycket om är väl naturligt, men att alla skulle såra mig förr eller senare vägrar jag tro på. I alla fall inte med flit, och inte heller när det gäller sådant som är livsviktigt.
Postat av: Åsa
Jag hoppas du har rätt Gia..! Jag vill inte heller tro på det egentligen...
Trackback
