xcobra

Det händer ibland att man får tid att titta runt på lite nya bloggar, och emellanåt så hittar man uppslag från de få man alltid följer, som kanske har lite mer tid än mig, att hitta nya intressanta bloggar som man kan glutta lite i. Det är kul att få vidga vyerna lite och jag är ju som ni vet väldigt intresserad av personlig utveckling och nyfiken på hur människor reagerar i olika situationer.

För några dagar sedan så råkade jag snubbla över en blogg på grund av att vi uppdaterade nästan samtidigt, vid femtiden på morgonen så vi hamnade under varandra på "nyligen uppdaterade bloggar". Det har slagit mig tidigare att det är väldigt få "riktiga män" som bloggar och jag har undrat varför. (Självklart känner jag till ganska många "riktiga män" som spelar poker och bloggar om det, men ni räknas inte den här gången.)

Jag har funderat på varför det är så få helt vanliga män som bloggar, utan vara försäljare, politiker eller under 16 år. Försäljare och politiker slösar jag ingen tid på och jag har svårt att se hur en blogg skriven av någon under 20 skulle locka mig att stanna kvar och läsa. Men det skulle vara oerhört intressant att läsa en helt vanlig blogg av en helt vanlig man. Eller - helst flera. Och givetvis inte i något speciellt syfte utan bara som motvikt till alla jäkla modebloggar och annat tjafs och kanske möjligtvis för lite anonymt tankeutbyte.

Nu snubblade jag som sagt över en riktigt intressant blogg. "Katten" skriver om att han efter 10 års förhållande har kommit fram till att han tyvärr (efter ett års funderande) måste avsluta förhållandet med sin sambo eftersom känslorna helt enkelt har tagit slut. Det är en härligt uppfriskande ärlig blogg om våndan, ilskan, sorgen, tankar och funderingar och man kan inte låta bli att fundera på hur man själv skulle ha gjort i samma situation. Och dessutom vill man kika in med jämna mellanrum för att se om det har hänt något nytt, läsa lite kommentarer från de andra som följer hans blogg, som även dom (en del) är trasiga på sina sätt. Visst är det fantastiskt hur man kan hjälpa varandra?

för en del är livet väldigt enkelt...

Det är sånt jag går igång på. Förhoppningsvis har man möjligheten att hjälpa någon lite, men framför allt så utvecklas man ju själv. Jag kan också tänka mig att det verkligen skulle hjälpa i en svår situation att få lite anonyma kommentarer på liknande sätt för att hjälpa en i en knivig situation där man kanske inte har någon i närheten som man kan prata med.

(Hur klarade vi oss egentligen innan internet fanns??)

I alla förhållanden så är ärlighet det absolut viktigaste. Hur ska man kunna bygga något om man inte är ärlig? Och skulle känslorna ta slut (vilket iofs känns rätt naturligt att de kanske gör förr eller senare) så vill åtminstonde jag få reda på det då, man vill ju inte att någon ska stanna kvar bara för att vara snäll eller för att det är bekvämt... Men ärlighet är svårt, väldigt svårt, och kan göra väldigt ont. Och det är komplicerat. Förhållanden är komplicerat. Jag kan faktiskt inte i ärlighetens namn få ihop så pass många bra saker med att ha ett förhållande så att man borde ge upp det härliga singellivet?!  Men jag kan självklart ha fel... Även solen har fläckar!  =D